Herregud vad känslig jag är nu. Jag är vanligtvis blödig, men nu är det som att jag blöder lite väl mycket av känslighet. Idag trillade Nea, i sanden, och slog sig rakt i ansiktet. Jag liksom såg olyckan precis innan den hände, men hann tänka "hon tar emot med händerna". Men det gjorde hon inte. Nu har jag jättedåligt samvete. Samtidigt känner jag mig rätt löjlig, eftersom barn trillar och slår sig. Men jag är mamma och vill att det där onda som kommer, ska hoppa över i mig!
Jag får dåligt samvete av minsta lilla... Jag tror det kan vara en bieffekt av allt denna veckan. Att det liksom varit mycket mer Nea och Niclas ( haha det låter som jag känner mig utanför - det gör jag givetvis inte, Jag vill bara orka vara med mer än vad jag nu gjort), jag har inte alls haft samma energi som vanligt och inte varit med så mycket. Det, plus att det inte är ovanligt att känslorna stormar under en graviditet! Herre - förra graviditeten grät jag för att ekologiskt odlade bananer var så dyrt (och jag snittade nog på ungefär en klase bananer/dag)! Det var säkert inte det enda jag var ledsen över... Lite väl ledsen.
Hade/har ni några konstiga grejer för er?
När vi skulle flytta en månad innan förlossningen och jag rensade ur badrumsskåpet påpekade min man att jag inte "fick ta med allt det där" till nya stället (jag hade fyllt två icakassar med skönhetsprylar) för att det inte skulle få plats. Så jag fick slänga en del och den separationen blev ganska så löjligt känslosam :)
SvaraRadera