31 augusti 2012

Syskonkärlek...

Idag fick det en helt ny innebörd för mig. Jag har ju en lillebror, men han kom när jag precis fyllt 16 ( det är den största händelsen i mitt liv, efter att ha fått barn) - så den slags syskonkärleken många har, har inte jag haft på samma sätt.

Det är aldrig något jag brytt mig om, att vara "ensambarn" är ju toppen. Det finns för- & nackdelar med allt.

Men idag såg vi något som fick mig att inse att vi gett våra barn bland det finaste man kan:

Hela vägen från dagis och hem höll de varandra i handen.
Om mitt hjärta vällde över när jag såg detta? OM!!

Påsar är det nya svarta


Ser ni dem snygga marinblå påsarna under mina ögon? Dem har Lo och Nea gett mig i present. Mina döttrar är ibland allt för givmilda!

Lo vaknar titt som tätt om nätterna - och har ont i lilla lilla magen (det gör ont i mammahjärtat då också!) och Nea - ja hon är Nea - med henne vet man aldrig hur hon ska sova. Hennes nya trend är att vakna kl 6 på morgonen och komma in till oss.

Jag är lite som Nea med min sömn, man vet aldrig med mig om jag kommer somna eller inte. Och just nu är det mycket som snurrar i huvudet, då blir det alltid lite extra svårt att somna in i lugn och ro.



30 augusti 2012

Att förlänga sommaren lite till bara

Nagellack kan pigga upp lite faktiskt. Så när hösten är på antågande målar jag med sommarlacket - det är mer aprikosrosa-aktigt än på bilden. Men ni får ingen närbild, fötter är inte det snyggaste som finns och mina är inget undantag de heller.

Om ni undrar vad Nea håller på med så vill hon inte krypa under mina ben, så hon klättrar över. Varför välja den enkla vägen - den ger sällan lika mycket utmaning;)?

Alltså förlåt för detta meningslösa inlägg, som dessutom innehåller fötter - jag borde skämmas!

29 augusti 2012

Oj då!


Så här kan det se ut på viktiga papper i en småbarnsfamilj. Faderskapsintyget är detta... Med lite indiskt på. Tror ni Niclas blir godkänd eller tror de att Dr Bombay varit i farten?

Djurparken

Vi åkte till Ölands djurpark för ett tag sedan. Vad har jag att säga om parken? Jag har inte varit på så många djurparker faktiskt, men den känns allt annat än "bra"- Visst har de fina djur, men jag tycker ändå parken känns lite sunkig och får känslan "bara intresserad av att tjäna pengar" - tyvärr!

Däremot kan jag, dumt nog, inte säga att vi kommer ha pondus nog att säga nej till Nea eller Lo om de skulle vilja åka dit i framtiden. I alla fall Nea älskar djur. Nog om det - här är lite bilder!

Förväntansfulla...

... och det första vi får se är - en röv! Mycket trevligt

Såsiga djur

Gostjejen myser med killingarna

Denna bilden symboliserar ganska mycket
mina känslor inför djurparker. Stängsel är så fel!
Tänk så ståtlig lejoninnan hade varit i den rätta miljön.

Det här var en riktig pajas!

Jag föll för tigrarna, vilka otroligt fina djur. Men återigen - de hade varit bättre
på hemmaplan!

Neas första karusell. Vi åkte ankorna fleeeeera gånger.

Jag tycker faktistk Nea var mycket modig som åkte denna!
Men efter två varv blev hon lite orolig och frågade efter pappa.

Denna var lugn och fin... Haha kolla Niclas som kikar upp som en
liten tomte.

Lejon...

... Lejonmat

Chillaxin with the struts

Rider på Zebror - härliga unge!

Och på Aslan!


28 augusti 2012

Nu är det dags!

Så tjejer! Nu är datum spikat och första riktiga anmälan gjord. Så är ni, eller någon intresserad av Mamma Boot Camp Karlskrona? Hör av er.

HÄR finns lite mer info!

A little bit of heaven?


Namngivning (eller mer "Hej på dig Lo!"-kalaset) som närmar sig kräver sitt. Så jag värmer upp och övar här hemma. Idag fick vi cupcakes till eftermiddags-fikat.  De smakade gudomlig burbon-vanilj, fräsch och syrlig hallonfrosting som passar perfekt till den söta kakan - tänker ni och tänkte jag. Men det blev inte riktigt som jag planerat, egentligen smakade de mjöl med lite socker, och frostingen smakade lite lite hallon med massa massa florsocker.

Nea och Niclas var mycket impade av denna smaksensation, jag var mest uppgiven. Jag som hade köpt nya minicupcakesformar... Det blev en hel del cakes.





Är det någon där ute i cyber som kan frosting - UTAN florsocker?

26 augusti 2012

Söndag


 Söndagskväll och jag har nyligen utmanat ödet genom att byta blöja på fisig bebis, i soffan. En ganska så markant skillnad på att utmana ödet nu och för tre år sedan.

Söndag är också lite planeringskväll, därför är Niclas iväg och handla gotte - i form av något onyttigt kan tänkas. Annars brukar vi försöka (haha försöka går ju alltid) hålla det nere. Meeeeen jag är inte så himla bra på det där. Kanske är det den konstanta tröttheten som gör att man suktar efter sötsaker? Tur o oturen är kanske att Lo verkar reagera lite på choklad - vilket då säger sig självt att det får jag hålla mig ifrån.

Nu svävar jag iväg, som vanligt. Planeringskväll... Aahh låter ljuvligt, eller? Eller kanske ganska så tråkigt faktiskt! Men det är ju sånt som krävs - för denna hösten är fullspäckad.

 Snart drar jag igång med Mamma Boot Camp (MBC Karlskrona) - bara det kräver ju sitt både adminsitrativt och fysiskt. Vi har Nea på ett föräldrakooperativ - vilket innebär en del deltagande från oss (det ska absolut bli jättekul!), Niclas ska gå en utbildning, planering för namngivning är igång ... Sen är det ju allt det där vardagliga som ska in, både roliga och mindre roliga grejer. Och det är pga det absolut viktigaste, att vara bra och engagerade föräldrar, som vi måste planera. Tur att det är roliga saker som ska göras!

Jag fick precis ett helt nytt perspektiv på det där med att utmana ödet...

Går det?

Mina mailinlägg verkar inte komma fram- tröttsamt! Så frågan är om det kommer fram utan bild??

Tips Tips Tips

Det finns ju sådär snygga amningsbh:ar i handeln - i alla fall i den här staden. Och sportbh, amningsbh, det är det inte tal om.

Då har vi tur tjejer! För då finns den här sidan, med massa snyggt och dessutom sportbh. Jag handlade där för ett tag sedan och har fått sånt himla fint bemötande. Vad det gäller sportbh:n kan jag tyvärr inte uttala mig ännu. Jag köpte en storlek för liten och inte för att jag misstog mig på bröstens proportioner - utan andra proportioner helt enkelt. En simpel liten miss kan tyckas! Hmpf...

I alla fall så kom mitt snygga paket inslaget såhär:


 Och innehöll choklad. Det kan ju få vem som helst på fall!


Glammom.se mina vänner - ett tips bara!

25 augusti 2012

Välkommen Lo!


Ja... Här är den, min nya kioskvältare: Förlossningen med Lo!

Jag tror detta är tredje försöket jag ger en "förlossningsberättelse". Alltså Los förlossningsberättelse. En tredje av något annat... Ja det hade vi ju alla märkt av.  Grejen är den att de blir för långa, jag är rädd att du ska tappa tråden. Men det är såhär; en förlossning är något stort, individuellt och väldigt väldigt personligt. Därför finns risken att inlägget också blir det. Var beredd på att det, så är du snäll.

Jag hade magvärk. Den 5/6 åkte vi in på kontroll för att se så att allt stod rätt till med Bebisen. Det gjorde det också - vilket såklart gjorde oss glada, men en liten påverkan på livmoderhalsen hade inte gjort oss något.

Den 6/6 var vi inne igen för kontroll. Den envisa magvärken gav inte med sig och trots, eller kanske mer pga, att det inte gav med sig var det ju bäst så. Det såg bra ut och jag började misstänka en extrem förstoppning... Magen har ju en tendens att spöka under en graviditet och min mage är inget undantag. Jag fick rekommendationer om att ta minilavemang (blir det lite väl intimt nu tycker du?), men hann knappt innanför dörren hem innan jag slutade misstänka förstoppning ( jag slapp alltså "minisen"). På kvällen var Simon och Malin här på pastamiddag - jag åt en del, pasta är ju bra att ladda upp med. Hade jag kanske på känn att det skulle ske snart??

Nej, det hade jag inte. För när jag vaknade natten/morgonen till den 7/6 så blev jag nästan irriterad... Varför hade jag den där magvärken nu igen? Jag somnade om, och vaknade igen... Och igen... Och igen. Jag bad Niclas gå upp och göra mackor, ifall att. Så vi kunde äta något om det skulle dra ut på tiden. Med ett väldigt klart OM i bakhuvudet - Nea kom ju en vecka senare än jag räknat med.
 
Jag kände mig nästan löjlig när jag för tredje dagen i rad ringde in till Förlossningen. Men de är helt underbara där inne och förstod min oro, de tyckte absolut vi skulle komma in. De nästan proppsade på det.

Ni som hängt med här ett tag minns kanske min förlossningsrädsla? "Att föda på hallmattan" är ju ett scenario som spelats upp i huvudet, gång på gång. Förlossningen med Nea var otroligt intensiv, och tvåan kommer vanligtvis snabbare - så jag var verkligen rädd. Därför åkte vi efter måånga om och men - "jag var säkert förstoppad igen ju" - in till förlossningen. Bobo var hemma med Nea.

Jag var också säker på att de skulle skicka hem oss... igen...


Mina snygga "förlossningsstrumpor". Jag ville inte använda
Landstingets trista - de här piggar ju upp lite extra!
När vi kom in behövde jag gå på toan kände jag. Men nehepp... Det får man inte utan att ha blivit undersökt - det är ju nämligen så att det är ett tecken på att det är "time for delivery" och vi fixk en sal med en gång.  Så efter CTG-kurva, och väntande blev jag äntligen undersökt. ÄNTLIGEN!



Och ja; äntligen! "Du är öppen 5 - 6 cm". Vår reaktion var väl inte riktigt som vi räknat med. Jag var inte redo och blev lite stissig över att vaggan inte var bäddad. Men ja, jag låg ju där jag låg så det var bara att jobba med kroppen.


Helt ärligt - jag hade inte ont. Det värkte lite, men gjorde inte ont. Det förvånade mig att jag öppnats så mycket. Det kändes knappt. För jag åkte in i tron om att de skulle säga att en fis satt sig på tvären - jag lovar! Alltså - jag hade inte ont fören de tog hål på hinnan. Så vi nästa värk trodde jag att jag skulle dö. På riktigt! Jag skrek "jag kommer DÖÖÖÖÖ!!!!!" Nej då Josefine, du kommer inte dö. Jag bönade och bad att de skulle lyssna på mig, för visst skulle jag väl dö? Men inte en enda gång tänkte jag på smärtstillande.




En timma innan Lo ploppade ut (nåväl - såhär i efterhand kan man väl uttrycka det så) så låg jag och skrattade och skojade.
Vi skrevs in kl 10.20 och Lo kom ut kl 12.50 - efter 8 minuters krystvärkar (de som verkligen gör ont!)

 


En trött mamma och en trött och hungrig liten skrutt.

En liten röd, skrynklig och alldeles alldeles ljuvlig bebis!
7/6-12 - kl 12.50
3280 gr
Lo

Här har jag äntligen fått i de berömda mackorna! Nom nom
och mums - minst sagt!

En trött pappa. Varför nu han skulle vara trött;)
Första blöjbytet - då gäller det att ta skydd. Här i form
av ett plastförkläde som barnmorskor använder...

Jag hade en drömförlossning, verkligen. 12.50 kom Lo och hon skrek med en gång! Det alla reagerade på var hur mycket hår hon hade (och har fortfarande). Haha min lilla palt! Så vacker var hon. Och så vacker är hon!


Detta älskade lilla gull, som ler i tid och otid. Hon är faktiskt nästan jämt glad- precis som sin syster.
Och jag blir alldeles varm i hjärtat av mina härliga små flickor!


23 augusti 2012

"Va ee du?"

.. Som Neas kusin Vilma brukade säga. Och nu säger jag/vi det, för återigen så är kamersladden borta. Jag förstår inte riktigt vad jag gör med den. Men imorgon åker vi nog för att kolla efter en reserv. Eller... En ny, rättare sagt.

Angående Neas inskolning. Det går så bra (peppar peppar) och vi är så nöjda.

 Idag lämnade jag och gick. Jag liksom hann inte reagera fören Nea gav mig en puss och kram (åh hon är så söt när hon tar ut nappen för att pussas med öppen mun) och fröknarna kastade ut mig (nej då, men det kändes nästan så!). Där gick jag... Ringde Niclas, men Lo låg och sov så jag behövde inte komma hem.

Jag ringer mamma, pappa - men ingen svarar. Herregud! Varför vill ingen svara? Jag har ju två tomma händer och ingen ingen ingen pockar på min uppmärksamhet. Jag är en mamma, som precis lämnat sitt barn på dagis. Jag är så rastlös.

Jag har fått uppfattningen om att många tycker det är lite jobbigt att lämna på förskolan, att det liksom skulle vara ett kapitel av livet som slutar. Jag ser det som ett som börjar. Så känslan att lämna Nea var bra, men ändå - jag var uttråkad. Och vid lunchen här hemma... Det var så otroligt tyst. Så tyst har vi inte haft det hemma på 19 månader.
Pusspuss

Vet ni vad jag gjorde när jag var rastlös och inte behövde gå hem?? Jag gick till jobbet...

21 augusti 2012

Minns ni?

Jag lovade ju att berätta vad som hade hänt den här gången. Det var rätt obehagligt såhär i efterhand, men precis när det hade hänt så var jag chockad, arg och ledsen.

Vi skulle köra rakt fram i en korsning med rödljus och i motsatt fil var det en kille som inte uppmärksammade oss och svängde över på vår vägbana. Min första reaktion var att jag skulle ställa mig på bromsen, men någon millisekund efter kom jag på att han då skulle köra in i oss. I bilen där mina underbara, oskyldiga barn sitter!! Så jag svängde och höll på att krocka med en refug.

Nej... Ingen skada skedd. Men jag var helt skärrad. Allt jag tänkte var att han var på väg att köra in i sidan där Lo satt... Hon skulle... Ja ni fattar!? Jag var tvungen att stanna bilen på en parkering i närheten och gråta lite.

Allt detta hände efter ett läkarbesök och sinnesstämningen var väl inte på topp innan. Detta spädde på en känsla som inte var så bra. Och jag mådde jättedåligt över det sen... För helt ärligt... Ok "det där har hänt alla andra också" - men inte med mina barn i bilen.

20 augusti 2012

oj oj oj

Jag hittar, som vanligt, inte kamerasladde. Därav alla
mobilbilder. Letar för fullt! Har massa jag vill
att ni ska få se!
... Haha jag skrattar åt mig själv lite när jag tänker att jag borde blogga mer. Jag vill givetvis, men jag har inte tid. Och helt ärligt - inte mycket ork. Det tar på krafterna att ligga i startgroparna med företag, två småttisar, inskolningar, möten och allt vad det nu är. Men det är så himla roligt - verkligen! Och vi har så mycket roliga planer och saker på gång så jag blir alldeles till mig!

Jag oroar mig, eller det är fel ord... Jag är lite nervös inför Niclas jobbstart som är snart. Wow... Hur kommer detta gå? Jag har väl nämnt Neas förtrots innan? Har jag kanske missat att nämna deras syskonsynk? När den ena skriker börjar den andra, eller när den ena ska sova vaknar den andra precis fem minuter innan... Haha jag vet inte hur många gånger jag och Niclas skrattat när vi är som mest stressade. För lite komiskt är det ju faktiskt... Eller hur?! Jaja, vi får väl se hur komiskt jag tycker det är om ett par veckor;)

Annars går det faktiskt bra! Nea gillar sin lillasyster, det är även ömsesidigt, (det är ju många som fråga om reaktioner) och hon gillar dagis. Men man får inte glömma att hon bara är 19 månader och det vore konstigt om man inte får någon slags reaktion på alla förändringar som uppstått! Men hon är så tapper och klok min lilla plutta. Faktiskt en av de mest smarta, inovativa, härliga, roliga, fantastiska människa jag någonsin stött på.



14 augusti 2012

Dagisskrutt


Nyss kom jag och Nea hem från första dagisdagen! Åh vad det har varit roligt! Jag har sett fram mot detta hela sommaren och hoppas, såklart, att detta kommer flyta på fint.

Nu hoppas jag att hon snart sover i vagnen ute på balkongen, så att hon orkar med eftermiddagen också.

Tänk att jag är mamma till en dagistjej - det känns stort faktiskt!

Nu kaffe!

10 augusti 2012

Hur gör djur?



Jag fick en intressant fråga av Jenny:

Hej! Jag har läst din blogg och gillar också djur och natur mycket och tänkte därför ställa en fråga. Jag försöker lära mina barn att man ska vara rädd om djur och natur. Men med sommaren så kommer dessa infernaliska getingar och flugor! Då är det svårt att avhålla sig från att ta fram flugsmällan. Hur gör du vid sådana tillfällen, tar du fram flugsmällan (om du har någon?) mot getingar, flugor och spindlar? Jag försöker ju föra över till barnen att man ska vara rädd om allt levande, men om de samtidigt ser mamma svinga flugsmällan mot en intet ont annande fluga eller spindel... Hur förklarar man det för barnen:)? MvH Jenny

Oj... Jag har, helt ärligt, själv aldrig reflekterat över det på det viset. Så detta blev en tankeställare även för mig. Men såhär är det- jag ser kryp som ett nödvändigt ont ( utom tvestjärtar - de har jag ihjäl så fort jag kan!), de hjälper ju naturen på traven. Men det finns gott om dom, tillräckligt för att jag ska svinga lite med smällaren. (Sist vi var i stugan lärde sig Nea hur man använder den).

För spindlarna är det lite som rysk roulette att komma hem till mig. Om jag är på bra humör och känner mig lite "Dalai Lama" så fångar jag de i ett glas, med papper under och släpper ut dom. Annars åker dammsugaren fram, eller så spolar jag ner de i toaletten.

 
Vad lär jag då mina barn om detta?
Självklart är det viktigt att värna om djur, natur och miljö! Men där tror jag det finns andra vägar att gå än att skippa flugsmällan ( -den är ju ett miljövänligt "vapen" mot de arga getingarna, efterhängsna flugorna eller de inneboende spindlarna).

 Exempel är ju att sopsortera, skänka en liten del av veckopengen till WFF/andra behövande, se över vad man använder för olika slags produkter i hemmet etc etc. Det svåra i rollen som förälder i denna situationen är kanske ibland att inte "skuldbetynga" barnen för vad som händer här i världen, utan att få de att tänka "ingen kan göra allt, men alla kan göra något".

Hur ser ni andra föräldrar på saken?!


06 augusti 2012

Svensk sommar när den är som...

Det finns ju en hel del med svensk sommar som är toppen! Jordgubbar, livet tillåts vara mer spontant, sommarfester, svenskar (som absolut tenderar vara trevligare på sommaren), musikfestivaler, konserter, matfestivaler ( vad är det med mig och mat?), sena kvällar i parken, sena kvällar ute överhuvudtaget.

Sen är det ju den där absolut jätte mycket mindre bra grejen med sommaren - insekter! Jag avskyr de. I alla fall de flesta! Fy fy fy. Spindlar som glider ner mitt framför näsan på en, bygger bo ovanför hörnsoffan. Eller vad sägs som tvestjärtar? Dessa superläskiga varelser. Dom kommer in överallt! Jag hittade nyss en på hallgolvet. (jag har jättesvårt att slappna av helt på landet, där finns ju krypen verkligen överallt!!)

Varje kväll innan jag hoppar i säng måste jag skaka täcken, filtar och kuddar - för man vet aldrig, inte på sommaren, vem som vill dela säng med en!

05 augusti 2012

mat mat mat

Jag är proppmätt, vi har nyss ätit spaghetti och köttfärssås med "Bobbo" och min morbror. Snart ska vi på konsert -Laleh! Om det finns biljetter kvar förstås! Det är härligt med sommar, saker blir mer spontant då.

Igår hade vi en tuff dag. vår lilla familj. Jag kommer skriva mer om det sen. Men den avslutades på bästa sätt. Hemma hos Niclas föräldrar, med femkamp och massa god mat! ( ibland verkar det nog som hela mitt liv kretsar kring mat) - bilder kommer!