Gör det enkelt för dig!

Ni är flera stycken som fortfarande kikar in här. Följ min blogg med Bloglovin istället!

Följ med mig!

Jag bloggar ju hos Loppi.se nu Följ min blogg med Bloglovin

Nyhet!

Nu finns jag HÄR istället! Än så länge ser det lite trist ut, men så kan det ju vara innan man kommer igång;)

Nya utmaningar

Mina två små härliga utmaningar!

Läste precis "ny vecka, nya utmaningar" på någons facebookstatus. Egentligen inget särskilt unikt skriver, men jag älskar tänket.

Att se möjligheter istället för hinder, att se utmaningar!

Min första utmaning blir att ta hand om sjuk Lo. Eller utmaningen är väl mer att underhålla mig själv och rastlös Nea (när hon kommer hem från dagis). (Och med risk för att få äta upp detta senare; )Men just nu sitter jag med dator och kaffe i soffan... Mmmm love utmaningar!

Ibland gör man bara så...

Ibland planerar man in härliga myskvällar, utan TV och dator. Stänger av mobiler och njuter av varandras sällskap. Teknikens utveckling kräver absolut att man måste göra så ibland. Man är alltid nåbar och ibland är det skönt att inte vara det.

Igår var en sådan kväll, som vi tänkte göra på det viset. Men vi ångrade oss i sista stund och Niclas sprang iväg och handlade chips (Rödlök/sourcreme - tips tips!), sedan kollade vi på kriminalserier hela kvällen! Och bara njöt av det, tillsammans - i varandras sällskap, på det viset istället.

Detta är sista helgen på några veckor vi får tillsammans, eftersom Niclas sen börjar gå en utbildning på helgerna. Då finns risken för att helgmyset ryker. Så vi får turbosupermysa nu! Ikväll ska vi till tjejernas farmor och farfar - som kom hem från Spanien igår ( de var med om värsta ovädret där nere, inte i deras by, men i närheten. Så vi är glada att de kommer hem oskadda!!). Så ni hör - turbomys på programmet!

Vad är det för dag?

Som mammaledig glömmer man lätt vilken dag det är. Men neee... fredagar går inte att ta fel på. Det betyder början på helgen, två hela dagar som familjen är samlad! Ordning i kaoset. Eller mer kaos i ordningen i kaoset.

Tjejerna sover just nu, jag har gjort färdig middagen till ikväll och sitter nu och kollar hus. Som vi ändå inte ska köpa... Ett bra avslut på veckan. Att småplåga sig själv samtidigt som man drömmer sig bort.

Om några timmar börjar fredagsmyset... Aahhh älskade fredagsmys! Vi käkar bananglass och bär. Hur fredagsmyser ni?

Egen vilja

Nöjd, härlig och självständig tjej! Min tjej!!

Vi närmar oss Neas tvåårsdag med stormsteg, faktiskt. Jag har ju nämnt tidigare att det för mig är en slags milstolpe.

Två år... Innebär ju mer, än bara något stort för mig - tvåårstrots (även den har jag pratat om innan...). Trotsen är egentligen fel att kalla trots. Det är en slags frigörelse, ett slags bekräftande för att den egna individen är just det - egen. "Kan själv".

Jag märkte det idag, vid dagishämtning, eftersom Nea helt plötsligt lärde sig att ta på skorna själv, och ta av... Och ta på... Och ta av... Lo blev varm där hon låg i vagnen med overall= arg!!!!! Jag försöker behålla lugnet men vill liksom skynda på skoproceduren lite...= ARG Nea!

Vi kommer iväg och går till parken. Men tillslut måste vi ju även gå därifrån. Nea är en rätt retig tjej ibland, som verkligen gillar att testa gränser. Att maska på att gå hem från parken är inget undantag. Så tillslut känner jag att jag måste sätta henne i vagnen, för att få komma hem(tråkigt men sant). Och hon blir ungefär lika arg som innan. Man ska passa sig för att skratta åt barn när de är sådana, för det måste vara otroligt frustrerande att inte riktigt kunna göra sig förstådd och få bestämma själv! Men jag kunde knappt låta bli, hon är ju så härlig när hon vet precis vad hon vill! Och att hon och Lo alltid synkar varandra i gnäll, gör att vi säkert allt som oftast är ganska kul att se på. Arg bebis- argt barn- svettig mamma som försöker sätta argt barn i vagn, bredvid arg bebis... Ja ni fattar mig?

I alla fall, dit jag vill komma, jag försöker välkomna "trotsen", självständigheten, med ett öppet sinne. Det är bra med sådana här "perioder". Det är ett bevis, för min del, att vi lyckas som föräldrar. Och att Nea ger sig f*n på att även hon ska lyckas med det hon vill!

En fråga

Brukar ni också hitta exempelvis pålägg, där någon tagit en tugga och sedan lagt tillbaka?

Eller på fredagsmyset, en fruktbit som någon tagit sig en tugga på?

Jag säger ju det, om Nea, hon är väldigt noggrann. Särskilt med att lägga tillbaka saker efter sig!

Jag vill ha, jag vill ha, jag vill också ha...

Jag vill ha HUS!!!!!!! Tyvärr är förutsättningarna för det just nu- inte där.

Så länge får jag sitta här i vår lägenhet (som förvisso är jävligt fin och mysig på sitt sätt) och längta. Jag längtar efter en veranda, en trädgård för Nea att springa i, en matplats där många kan sitta... Det är nog mest det jag längtar efter. En stor matplats, att ha härliga middagar vid. Där många nära och kära får plats på samma gång. Sånt som jag älskar!

Som tur är så vet jag att det kommer komma. Och till dess nöjer jag mig absolut med det vi redan har! En härlig lägenhet med bästa bakgården, fantastiska grannar, som ligger centralt och nära parker!

Höstbassiller....

Vi är så klena jag och min familj. Niclas är sjuk igen... Eller nu börjar han piggna till och det är tänkt jobb imorgon.  Jag har en överhängande huvudvärk och den där förkylningen jag så länge skjutit upp, är snart påväg att bryta ut (Det går att skjuta upp förkylningar, jag har gjort det förr. Resultatet blev tre veckors sjukdom! Inte riktigt värt egentligen). Nea... Hennes hörntänder verkar (eller värkar) vara på G. Mammig, gnällig och inget är jättebra någon längre tid. Lo... Ja hon har ju sin mage som trilskas ju! Lite sådär så hon inte kan sova ordentligt - vilket resulterar i trött mamma - trött pappa... Trött familj!

Tre fjärdedelar av Familjen Klen.
Fast egentligen är det taskigt att säga så. Lo och Nea är ju små och riktigt tappra så fort det händer något.
De håller liksom fanan högt!
Så här är ena halvan av Familjen Klen (Niclas) och två fanbärare utan dess like. Sådeså!

Jag tror bara en mamma kan...

... bli så rörd som jag är nu.

Jag hittade nämligen flera filmer på datorn, från när Nea var liten. En när t ex "sjunger" med när jag sjunger för henne. Hon är kanske max 6 månader. Tänk... Jag som trodde att jag kom ihåg allt - minns inte detta.

Jag sitter här och gråter, av lycka såklart, eftersom att den lilla filuren som var där, just nu ligger inne i sängen och sover. Hon har börjat på dagis, säger flera nya ord varje dag, är uppmärksam, fin, omtänksam, noggrann, busig och alldeles alldeles underbar!

Tänk att min lilla tjej snart fyller TVÅ år!!! Det är en riktig milstolpe för mig. Ett år var liksom inte så stort på det sättet. Två år... Då är man verkligen en helt egen person. Då har man lärt sig många av de färdigheter man "behöver"... Då har man mest person att utveckla. Förstår ni? (Givetvis inser även jag att det finns MASSA saker kvar att lära... men förstår ni min beskrivning?)

 Det är första gången jag säger det när det gäller Nea, men tiden går verkligen fort. Jag vill verkligen bli bättre på att filma. Bilder tar jag så det räcker och blir över. Samvete att radera dem har jag knappt. Det är om de är suddiga ( Lite bättre har jag blivit på att sålla)... Men att filma! Vilken känsla det är att se sitt barn. Det man glömt... Jag har nästan glömt det där roliga som hon gjorde - när hon sjöng med mig.

Älskade Nea - du är så fantastisk så ord inte räcker för att beskriva det. Jag älskar dig så mycket så det nästan gör ont i varenda partikel av mig! Älskade älskade barn! TACK tack tack för att jag fick bli just DIN mamma! Det är stort! Det är det största!

 

Happy day!

Alltså fattar ni hur nöjd jag är över tjejerna på MBC???? De är grymma! Idag körde jag ett hårt pass, nästan ingen vila. Och de tutade och körde! Duktiga som fasiken!

Nu har jag hunnit käka lunch och träna LITE själv. Egentligen inte alls särskild nöjd med min insats, men jag är så otrolig trött och ofokuserad för tillfället. Så jag får ta det senare i eftermiddag. Jag hatar att ge ursäkter och bortförklaringar... HATAR! (Nästan lika mycket som jag hatar att höra dem)

Jaja nog om detta.

Egentligen ville jag och Lo bara kika in. Mest för att visa hur söt hon är! Jädrans gullunge!

Eller hur??

Snart är det dags för mig att hämta Nea. Kanske blir det ett stopp i parken på vägen hem. Det är ju så fint väder  - det måste man ta tillvara på i dessa tider. Snart faller det - regnet! Men då finns ju alltid stövlar och regnställ.