Jag lovade ju att berätta vad som hade hänt den här gången. Det var rätt obehagligt såhär i efterhand, men precis när det hade hänt så var jag chockad, arg och ledsen.
Vi skulle köra rakt fram i en korsning med rödljus och i motsatt fil var det en kille som inte uppmärksammade oss och svängde över på vår vägbana. Min första reaktion var att jag skulle ställa mig på bromsen, men någon millisekund efter kom jag på att han då skulle köra in i oss. I bilen där mina underbara, oskyldiga barn sitter!! Så jag svängde och höll på att krocka med en refug.
Nej... Ingen skada skedd. Men jag var helt skärrad. Allt jag tänkte var att han var på väg att köra in i sidan där Lo satt... Hon skulle... Ja ni fattar!? Jag var tvungen att stanna bilen på en parkering i närheten och gråta lite.
Allt detta hände efter ett läkarbesök och sinnesstämningen var väl inte på topp innan. Detta spädde på en känsla som inte var så bra. Och jag mådde jättedåligt över det sen... För helt ärligt... Ok "det där har hänt alla andra också" - men inte med mina barn i bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar