28 januari 2012

Vad vem säger om vad och vad vadet säger om vem...

Till att börja med, jag kommer förmodligen vara lite frånvarande, inte lägga massa krut på bloggen en liten tid framöver. Varför vill jag inte gå in närmre på.

Men DET HÄR tyckte jag var absolut värt att uppmärksamma! Jag tycker påståendet är så otroligt dumt - och väldigt dumt uttryckt! Att "pappor" skulle vara farliga för sina barn är ju helt absurt. Ett väldigt korkat påstående.

I artikeln tycker Annika att det är viktigt, men tabu, att prata om de olika könen och att de faktiskt skiljer sig åt. Jag är helt med på det, det är biologiskt. Vi är inte lika! Men jag är inte en bättre förälder än Niclas. Vi gör det tillsammans. Jag är alltså en bättre förälder med honom.

Att uttrycka sig så, säger helt klart en hel del om männen i hennes liv och även en hel del om hur hon själv är som person. För vem väljer någon till att bli far, till sina barn, om man anser att han är farlig för barnen (om hon nu har några egna barn, vill säga)? Hon verkar obota urkorkad.

Jag orkar inte läsa igenom hela artikeln, eller intervjun med hennes, just för att jag känner att hennes påstådda 180 graders synfält (längst ner på sidan) känns mer som "tunnelseende". Ett mycket konstigt och trångsynt sätt att se på saker och ting. Och jag känner mig lite lätt illamående av det.

Jag kan säga att Niclas definitivt är den med tålamodet hos oss. Han är BETYDLIGT mer försiktig när han tar i Nea än vad jag är. Första gången det skulle bytas bajsblöja (vilket han givetvis tog, pga av hans tålamod) stod han där och duttade med fjäderlätta fingrar. Jag fick säga till honom att hon inte var gjord av glas.



Jag märker såklart på Nea hur lycklig - in i själen- hon blir av sin pappa! Efter en hel dag med mig så strålar hon när han kliver innanför dörren, han är en trygghet för henne han också.

"Könet sitter i hjärnan" - är också ett av hennes påstående, titeln på en bok hon skrivit (vilket kanske då tyder på att hon inte har några egna barn). Då ska jag också tillägga att hon varit styrelsemdlem i Hjärnfonden ( hur tänkte ni där?? Eller vill jag ens veta?)  Jag vet inte exakt vilken substans som rör sig omkring i hennes, Annikas, skalle. Men hjärna kan det väl inte vara?...

2 kommentarer:

  1. Jag håller HELT med! Galna käring... Du har fått en utmaning hos mig :)

    SvaraRadera
  2. Dessutom är det ju större skillnader på individer än vad det är på könen, här hemma är min man också den som har tålamodet, medan jag är den som har mest pliktkänsla så vi kompletterar varandra bra :)

    SvaraRadera