Vårt älskade barn!

 

 Vårt älskade fina barn!! Tänk att man kan älska någon så otroligt mycket så det ibland värker i hela mig. Tänk att det kan värka på ett bra sätt! Vi är så lyckliga! Jag har fortfarande svårt att förstå att jag faktiskt är mamma, en förälder, jag har ett barn. Ett barn, som är mitt. Jag som inte ens kände mig riktigt vuxen innan, är nu den vuxnaste i någons liv, precis som mina föräldrar var för mig. Ja jisses, vilken känsla det är att ha barn! Jag ler när jag skriver det. 

Ser ni så fin hon är? Hon är det finaste jag vet. Hon luktar så gott så gott, jag kan andas in henne hur mycket som helst. Pussa på de mjuka små kinderna, tills hon bli irriterad på mig. Peta henne på den lilla uppåtnäsan så hon ler och skrattar. Se på hennes lilla tunga när hon pratar tillbaka till mig. Nypa försiktigt i hennes lilla lilltå, för att den är så fin och mjuk. Allt det där, är det bästa jag vet! Hon är det absolut bästa jag vet!