Idag har det varit så tufft för Nea! Hon, min glada, nöjda unge, har haft det så svårt med magen. Hon ligger och krämpar, rycker och gråter emellanåt. Dumma dumma mage! Jag önskar jag kunde ta all smärta. Jag blir sååå ledsen och sitter själv med gråten i halsen.
Där emellan är hon sitt vanliga, skrattiga, busiga jag. Sådär fantastisk som bara hon kan vara!
Förresten har hon börjat gurgla ("grrrr" med r:en i halsen och lite saliv som bubblar omkring)... Haha det låter så roligt. Och så blir hon så glad när man gurglar tillbaka! Hon och jag gurglar hela dagarna här hemma! Det är liksom vår grej nu, gurgla, det är vårat hemliga språk. Som bara Nea och mamma förstår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar