Nervös!

Fy fy fy... Jag är så himla jättenervös inför den kommande förlossningen. Jag var inte särskilt nervös inför förra - mer förväntansfull och spänd inför hur det skulle vara, kännas och hur det skulle gå till.

Men min förlossning var ju minst sagt väldigt intensiv. Om man nu räknar från första värken, så fine, då var den som en "normal" lång förlossning. Ca 8 timmar. Men om man nu räknar från det att jag öppnades ( 4cm, vilket man räknar ifrån inom vården) tog det kanske 3,5 timmar.

MEN under dessa åtta timmar slappnade knappt min kropp av en enda gång. Den gick på helspänn och hade ont i stort sett hela tiden, nja nästan hela tiden. Mellan värkarna i början var det lugnt, ett tag. Mina värkar trappades inte upp med tiden, utan kom med en gång...
Jag märkte ju att barnmorskorna, och den övriga personalen, tyckte att det gick väldigt fort. Och efteråt berättade de för oss att förlossningen ju faktiskt var väldigt intensiv, med betoning på... Ja båda orden tror jag!

Jag är alltså jätterädd. För man hör ju ofta hur andra förlossningen brukar går mycket snabbare än första. Kommer min kropp klara av det? Kommer jag klara av det (jag låg utslagen ett BRA tag, ett par veckor kanske, efter Nea kom)? Hur kommer Bebisen klara det ( för er som inte vet - så är det ju säkerligen en större "pers" för bebisarna att ta sig ut, än för oss att hjälpa de att ta sig ut. Inte konstigt att det finns klaustrofobi!)... Tänk om det går fortare, är intensivare... Tänk om jag föder i Taxin på väg till förlossningen, helt själv utan någon som kan hjälpa mig genom det!?!?! ( Jag är inte ens lite ironisk när jag skriver detta...)

När Nea föddes fick jag höra att "jag är som gjord för att föda barn". Niclas har försökt påminna mig om detta - men det hjälper inte. Tänk om jag har glömt hur man samarbetar med sin kropp! Tänk om det är så intensivt att jag inte kan koncentrera mig.

Nej usch, jag är väldigt nervös... Väldigt väldigt... Jag ska övertala mig själv till den inställningen som jag hade förra gången. Den var lite roligare att ha. Lite mer motiverande om man säger så!

Här finns min "förlossningsberättelse" - för den intresserade.