... rinner iväg.
Idag var vi ute en sväng med underbara Anna och goa söta lilla Alva! Lunch och "skryt" ägnade vi oss åt;)
Nu sitter jag och ammar Nea, som har haft lite svårt att komma till ro nu ett par dagar. Den beryktade tremånaders-tillväxten som gör sig hörd, plus tand, kanske? Tur att hon är glad för det mesta och fyrar av leende på löpande band, annars hade mitt mammahjärta brustit.
Ibland vet hon liksom inte om hon ska skratta, gurgla eller gråta. Då är det lite kul, fast man som mamma kanske inte får tycka det?;)
Nu hoppas jag på en mysig fortsatt kväll med min stora kärlek på jorden... Ibland behövs det extra mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar