Kusinerna kalas

Idag fyller Niclas farmor år och vi firade henne ute på restaurang. Tyvärr blev det ingen bild på födelsedagsbarnet, men en hel del på Nea och hennes ( och Los) kusiner.

 

Mönsterbarn kallar man sådana barn...

 ... som sitter en middagsbjudning igenom - äter fint, tackar för maten och sitter lugnt kvar till alla är klara....

 ... Alltså inget vi kallar våra egna barn. Vi såg på servitrisens, minst sagt, falska leende att hon älskade våra barn.
Jag kan, helt ärligt, säga att jag njöt lite varje gång Nea, eller Vilma, valde att rulla runt lite på golvet.

(Niclas föräldrar hade bett om ett "eget" rum och blivit lovade det. Men det fick vi alltså inte. Men VI hade jättetrevligt och det var ju det som var meningen också.)

Mitt lilla kalastroll! Henne mumsade jag på till efterrätt.
Där... Lite på örat, ser ni?

Min lilla stora lilltjej... Jag är lite förvirrad. Nea fyller liksom två år i januari.
Det känns enormt stort för mig. Större än när hon fyllde ett.
Fin är hon i alla fall! Titta ögonen! Och kinderna... och pussmunnen... och den goa lilla hakan...