26 september 2012

Gäääsp

Idag har jag fått sova ut. Jag börjar känna mig lurig i halsen, tjock i bihålorna och lite tung i huvudet. Men det är inget som inte lite alvedon och ignorans kan bota! Eller hur?

Ibland går saker inte riktigt som man tänkt eller vill. Exempel, jag blir emellanåt lite låg pga få deltagare i MBC. Men jag har inte marknadsfört mig särskilt heller... Det är nytt och folk i denna staden har en vana av att vara vana vid saker och ting.





Jag har senaste tiden jobbat på att se positivt i saker och ting. Och jag märker att jag mår otroligt mycket bättre då. Jag är liksom gladare och när jobbiga saker händer så ser jag därför att det finns ett slut på dessa. Det är svårt ibland, när allt känns för j*vligt.
  Men nu väljer jag att fokusera på de modiga och tuffa mammor som deltar på mina pass och som jobbar på. Efter varje pass känner jag mig så glad att jag gör detta!

Det finns bara en väg och det är uppåt.

... Och vem har sagt att en uppförsbacke ska vara lätt?




Ingen bild som tillhör sammanhanget, men en som inspirerar till att
stanna upp, andas och  njuta av det man har. Ett utav mina
mål i Olgas nya utmaning. Vad har du för mål?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar