Idag var ambitionen att efter dagislämning gå en lång promenad och köra lite styrka i någon park... Eller någonstans på vägen i alla fall. Men jag/ vi har haft den värsta natten någonsin.
Inte nog med en dipp för mig igårkväll ( ett löjligt "bakslag" som jag skriver mer om sedan) så vaknade vi vid fyra tiden av att Lo skrek. "Ja", tänker du, "skriker gör väl små barn?". Jo det gör de, men inte på detta viset.
Jag har ALDRIG hört någon skrika av smärta så. Jag var livrädd och när hon började kippa efter andan så trodde jag att hon skulle försvinna. Det absolut värsta som hänt mig tror jag! Jag skrek till Niclas " hjälp mig, vad ska jag göra???!? Jag vet inte vad jag ska göra!" och grät. Mitt lilla lilla barn! Fy farao - det är fruktansvärt när ens barn inte mår bra. Man är såååå in i bänken maktlös!!!
Mina barn har båda problem med magen, så jag överdriver sällan angående sånt här. Folk har en tendens att tro det nämligen, att man alltid överdriver för att få mer förståelse. En klapp på huvudet, och ett "men det var ju inget"... Sen är det liksom bra.
Magkramper - en vanlig "reaktion" på vaccinet hon fick igår. Jag blir lite (läs j*vligt) förbannad när de säger så idag, när jag ringer BVC. Varför säger man inte sådant innan vaccinet ges?? Dessutom vet ju de om Los problem. Men som tur är kom hon till ro efter en stund och har inte riktigt lika ont idag
Jaja.. Ambition var det. Släng dig i väggen ambition - så ser du mer ut som jag gör idag! Imorgon hoppas jag på lite träning. Rumpan behöver en push i rätt riktning!... B la rumpan, om jag säger så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar