Hundra år...

Det känner jag mig nog som nu. Jag har inte sovit särskilt mycket de senaste dygnen. Trött är bara förnamnet, och som vanligt kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Nea sover ( de senaste dagarna har hon dock inte gjort det särskilt mycket) just nu, men jag är ändå vaken.

Det är Jonas Jonassons fel, han och hans hundraåring. Fasen vad bra den boken är. På två dagar (nätter) har jag läst mer än halva!

Men nu ska jag göra ett ärligt försök att somna in... Skönt vore det! Men det händer ju med oss vuxna, precis som med små barn, att när man blir övertrött går hjärnan på högvarv ( fast den är rätt funktions- oduglig) och man har svårt att slappna av...

Nu; Godnatt!