Nea tycker det är så roligt när man härmar hennes ljud och låter
likadant! Så hon jollrar och tjuter, jag jollrar och tjuter. Hon
gurglar och jollrar, jag gurglar och jollrar. Så håller det på så,
tills jag måste äta, klä mig eller något annat. Då börjar hon
skälla. Och jag återgår till att jollra, gurgla och tjuta.
Just nu går vi hemma, väntar på ett samtal. Efter det blir det en
tur i solen! Såhär kan det ju inte vara, stanna inne när det väl
är sol. Det klarar inte mina myror i brallan. Nu ska vi jollra lite
till!
Åh sån lite go unge hon tycks vara!
SvaraRadera