Jag försöker ställa mig in på värsta tvåbarnschocken, men har lite svårt med det (någon som vill hjälpa till??). Det är ju liksom bara att ta det som det kommer, men jag är ju av naturen en sådan människa som "gillar" att vara förberedd, på det värsta.
Jag har läst runt lite och många pratar om hur "jobbigt det är med två barn ,så himla tätt"... Det roligaste är att de flesta, både som jag läser om och som har sagt det till oss, är de som har tre år eller mer mellan sina. " Ååh d e t kommer bli jobbigt!" - inte en enda som har barn så pass tätt som vi kommer ha har sagt så!...
Jag är övertygad om att det kommer att gå bra! Visst blir det säkert jobbigt ibland.... men så blir det säkert oavsett om man har 1 eller 3 år mellan barnen.
SvaraRaderapuss
Ja det är precis det jag menar. Jag tror liksom inte det spelar någon roll vilken åldersskillnad det är. Man tycker nog så ändå, ibland. Och om man ska tro pappa är det ju jobbigt med två barn. Han har ju trots allt 16 år mellan sina;)
SvaraRaderaPuss
Det jobbiga är ju att man inte kan förklara för storasyskonet varför bebisen måste komma i första hand, den biten slipper man ju med ett lite äldre syskon. Så det värsta tyckte jag var just när båda var ledsna samtidigt och jag fick prioritera bort Leon, han förstod ju inte varför och i sådana lägen var det svårt att räcka till. Jag tror att den första tiden med två barn tätt är väldigt intensiv i alla fall men att de har större utbyte av varandra efter ett par år när de hamnat på ungefär samma nivå :)
SvaraRaderaJag tror inte åldersskillnaden spelar någon roll! Alla barn har ju sina behov oavsett ålder, sen om de är 1½ eller 3 år spelar mindre roll. Allt är jobbigt/kul på sitt sätt!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaVi har samma åldersskillnad på våra barn som ni kommer få på era, 17 månader.
Jag ska inte ljuga och säga att allt går på räls för givetvis är det tufft ibland som när båda är ledsna samtidigt och det är kanske inte alls så lätt att vänta på sin tur eller när Selma springer iväg eller klättrar och jag har James på armen. Sådana tillfällen kan lätt bli lite stressande.
Men som de andra skriver så har större barn också behov som göra att det skulle bli jobbiga situationer då också.
Jag älskar att ha barn tätt! Man ser redan nu ett tajt band mellan dem som jag hoppas kommer hålla i sig. De kommer alltid ha varandra och var vi än är så har de en lekkamrat =)
Det som jag kan tycka är lite jobbigt just nu är att jag har varit hemma så länge och ska ju vara hemma ett tag till. Blev ju av med min tjänst på Telenor 7 månader innan jag fick Selma och då jag är ursel på att ljuga så var det inte lätt att hitta ett nytt jobb. Eftersom jag blev arbetslös hade jag heller inte något att gå tillbaka till mellan barnen så min sammanlagda hemmatid kommer att bli 3 år. Det börjar sätta sina spår och jag ser fram emot att komma ut och göra något, bara vara Cim. Men tolkar mig rätt. Jag älskar att vara hemma med Selma och James men ibland kan det ju bli för mycket av det goda =)
Lycka till nu när det inte är så långt kvar och jag vet att allt kommer att gå super för er!!