Klagosång?

Jag gillar att vara positivt inställd! Och som mitt tillstånd är nu - jävligt gravid - så är man ju oftast otroligt tacksam och lyckligt lottad. Man strålar, ska bli mamma, man bär ett liv - ett mirakel, man ska få föda och uppleva en smärta som bara kvinnor får uppleva... Och alla de där andra klyschorna som är ungefär blääääääääääääää ibland! Eller rättare sagt BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Man är trött, svettig, frusen, tung, flåsar vid blotta åsynen av en backe, får ta sprutor, väga sig var och varannan vecka på mvc ( ett hån!), kläderna sitter som ett par urtvättade raggsockor, valkarna ( kärlekshandtagen som man väljer att kalla de när man är på bättre humör) bubblar över - överallt, man får ont lätt - som idag. Jag har ichiasnerven i superkläm och det gör ONT! Jag kan knappt gå och Niclas vill (kan?) inte bära mig.

Oavsett hur tacksam, glad och förväntansfull jag är inför Bebisens ankomst - så är jag just nu lite trött på tillståndet. Jag har ca 12 - 13 veckor kvar, Bebisen får gärna stanna i magen - men alla krämpor som råkar komma med en graviditet är just nu... Vad var det nu igen? - Jo just det! BLÄÄÄÄÄÄÄ!

Med Nea i magen... Jag var typ smal på denna bilden ( känns det som!), men jag hade nog lite ichias då med